Siab-basaren i Samarkand: vad du köper och smakar, och hur du besöker den

Siab är Samarkands största basar: mer än sju hektar, med sju stora täckta paviljonger med långa diskar och fler paviljonger med butiker runt omkring. Huvudentrén är ett trippelvalv klätt med blå majolika. Namnet kommer från Siab, bäcken med det ”svarta vattnet” som rinner nedanför den gamla stadskullen Afrasiyab.

Handeln har länge haft sin hemvist här. År 1404 såg det kastilianska sändebudet Clavijo hur Timurs byggare drog en ny affärsgata genom hjärtat av Samarkand: butiker på båda sidor, ett tak av kupoler med fönster för ljuset, fontäner längs vägen, och hela gatan färdig på tjugo dagar. Den gatan är borta, men vanan att handla i centrum, bredvid fredagsmoskén som Timur påbörjade 1399, har bestått. Registan ligger cirka en kilometer söderut, Shah-i-Zinda cirka 500 meter österut och Afrasiyab cirka 2 km norrut.

Under taken är diskarna grupperade efter vad de säljer, så basaren är lätt att läsa efter tio minuter. I en hall hittar du säsongens frukt och grönsaker, örter och ägg per bricka; i en annan torkad frukt och nötter; sedan godissäljarna, kryddsäljarna, mejeri, kött och brödraderna. Hushållsartiklar och kläder har egna butiker runt kanterna.

De täckta hallarna skyddar dig mot solen på sommaren och mot regnet på hösten, vilket gör Siab till en bra plan för dagens hetaste timme. Inträdet är gratis.

Siab säljer mer än sjutton sorters tunnbröd, och det du ska köpa är Samarkand-non. Det gräddas på väggen i en lertandir och är kompaktare och tyngre än brödet i Tasjkent, med mörkare skorpa, lätt glans och en mitt som är tunnare än kanten. En del Samarkanddeg jäser i 12–13 timmar, där vanlig deg behöver några få. År 2022 bakade staden cirka 15 000 sådana bröd om dagen, och sedan februari 2025 är ”Samarkand non” en skyddad geografisk beteckning.

Brödet håller länge, och därför tar resenärer med det hem till andra städer och utomlands: stänk vatten på ett torrt bröd och värm det några minuter. Stadens favorithistoria om det, den om khanen av Buchara och bagaren som inte kunde ta med sig Samarkands luft, finns i vår text om Samarkands legender. Hur non bakas och sederna kring det står i uzbekiskt bröd, non.

Det är i godisraderna som Siab är som mest generös. Samarkandhalva liknar mest en tårta: en rund kaka dekorerad med nötter och torkad frukt, som traditionellt köps till bröllop och förlovningar. Den tål sommarvärmen, så den ligger på öppna diskar hela dagen, och den säljs efter vikt.

Bredvid hänger trådar med navat, bärnstensfärgade sockerkristaller som odlats fram ur druvsaft och sockerlag. Här lägger man en bit i teet i stället för en sked socker, och eftersom navat är hårt och lätt är det en av de enklaste presenterna att packa. Leta också efter parvarda, små kuddar av draget sockergodis pudrade med mjöl. Mer om alla dessa, och om vad som klarar flygresan, står i uzbekiska sötsaker och desserter.

När: handeln börjar i gryningen och mattas av mot kvällen. Kom på förmiddagen, när brödet är färskt och diskarna fulla; på sommaren är de täckta hallarna den svalaste platsen mitt på dagen.

Promenaden: från Registan följer du gågatan i cirka tio minuter till Bibi-Khanym. Besök moskén och gå sedan över till basaren bredvid. Från Siabs bortre sida ligger Hazrat Khizr-moskén och Shah-i-Zinda cirka 500 meter österut, och Afrasiyab med sitt museum en kort taxiresa norrut: se Afrasiyabmuseet.

Hur länge: en timme för att gå runt och smaka, två om du vill handla. Ta med en egen kasse.

Vill du gå runt med någon som känner säljarna kan du boka en stadsvandring i Samarkand med guide. För en hel resa kring mat ägnar vår matresa ”Taste of the Road” en Samarkandförmiddag åt Siab, dess bröd och dess halva.