Bibi-Khanym-moskén i Samarkand: historia, legender och besök

Hösten 1404 kom Timur hem till Samarkand, sjuk och nästan sjuttio år gammal, och gick för att titta på sin nya moské. Porten gillade han inte. För låg, bestämde han, och lät riva den och bygga upp den igen medan han såg på – buren till bygget i bärstol.

Den otåligheten finns inbyggd i Bibi-Khanym. Det var den största moskén i Timurs rike, uppförd på ungefär fem år, och den började falla sönder nästan så snart den var klar. Det du ser i dag är dels timuridiskt murverk, dels ombyggnad från 1900-talet – och fortfarande ett pågående arbete. Vi går hit med våra gäster på vägen från Registan till Siabbasaren. Här är moskén som våra guider berättar om den: historien, det enorma koranstället i marmor, legenderna (markerade som legender) och hur du får in besöket i din dag.

Byggd efter fälttåget i Indien

Timur intog Delhi i slutet av 1398 och kom tillbaka från Indien som en rik man. I maj 1399 började arbetet på en fredagsmoské för huvudstaden, stor nog för att hela staden skulle kunna be där på en gång. Bara gården skulle rymma 10 000 människor.

Skalan krävde en armé av byggare. Tvåhundra stenhuggare från Azerbajdzjan, Fars, Hindustan och andra länder arbetade på själva moskén, medan ytterligare 500 bröt sten i bergen. Nittiofem elefanter fördes hit från Indien för att dra lasterna. Hantverkare kom från Indien, Iran, Choresm och Gyllene horden.

Timur följde de första månaderna och gav sig sedan av på sitt långa fälttåg västerut, mot osmanerna. När han kom tillbaka 1404 stod huvudbyggnaden klar. Slutarbetena pågick in i 1405, året då han dog.

Porten som Timur lät riva

Portalen framför dig är den andra versionen. Det kastilianska sändebudet Ruy González de Clavijo, som då befann sig vid Timurs hov, skrev att Timur tyckte att den första porten var alldeles för låg och beordrade att den skulle rivas. För svag för att gå lät Timur bära sig till bygget varje dag, lät hämta kött åt arbetarna och kastade mynt till de murare som han var nöjd med.

Den nya portalen reser sig 35 meter. Dess dörrar göts av en legering av sju metaller. Ställ dig vid foten av valvbågen och se på de två kraftiga tornen på var sida, inklädda i ett gitter av glaserat tegel som bildar inskrifter i kvadratisk kufisk skrift.

En legend ger Timur ett skarpare motiv: på andra sidan vägen låg hans hustrus madrasa, och dess port var högre än hans. Historien stöder den första halvan av berättelsen. Madrasan fanns på riktigt, och du kan fortfarande besöka det som finns kvar av den (se nedan).

Hur stor den var

Ytterväggarna omsluter en rektangel på 167 gånger 109 meter. Innanför ligger en öppen gård på 78 gånger 64 meter. Runt den löpte täckta gallerier som vilade på mer än 400 marmorkolonner, och på var och en av de tre andra sidorna stod en kupolförsedd sal som vette mot gården.

Den största av dem, huvudhelgedomen, ligger mitt emot ingången. Den yttre kupolen når omkring 40 meter; inuti reser sig valvet över mihraben 30 meter. Liksom de andra stora timuridiska kupolerna är den dubbel: ett högt turkost skal utanpå och ett lägre valv inuti. Att även sätta kupoler över sidosalarna var en ny idé i Centralasiens moskéer.

Gå till mitten av gården och vänd dig om. Härifrån ser du huvudkupolen, de två mindre sidomoskéerna och portalens baksida på en gång, och du får en känsla för hur mycket tomt utrymme Timur ville att hans stad skulle fylla på en fredag.

Fem sekler av förfall

Brådskan märktes snabbt. Inom några år efter att moskén stod klar började tegel falla från kupolen över mihraben, och någon gång under 1400-talet gav kupolerna redan vika. Den stora moskén höll på att bli en ruin.

I slutet av 1500-talet avbröt Bucharas härskare Abdullah Khan II reparationerna. Under 1600-talet byggde staden sin nya fredagsmoské vid Registan: Tilla-Kari, som var Samarkands huvudmoské fram till 1920-talet.

Dödsstöten kom 1897. En jordbävning fick den inre bågen i den stora portalen att rasa och lämnade huvudkupolen instabil. I årtionden efteråt bar invånarna bort tegel från ruinerna för att bygga sina egna hus.

Återuppbyggnaden under 1900-talet

På 1960-talet höll byggnadsställningar uppe det som var kvar av de stora valvbågarna. 1974 inledde Uzbekiska SSR:s regering en fullständig rekonstruktion, och takten ökade efter självständigheten: portalens huvudfasad stod klar 1999. De tre kupolerna och portalen du ser i dag är till stor del resultatet av det arbetet.

Titta noga, så kan du ofta skilja gammalt från nytt: släta, klara kakelplattor bredvid partier av bart tegel och blekt glasyr, särskilt på innerväggarna runt gården.

Arbetet är inte avslutat. I oktober 2024 undertecknades ett bidrag på 4,175 miljoner US-dollar för att slutföra restaureringen av komplexet, och Aga Khan Trust for Culture utför arbetet med traditionella byggmetoder.

Koranstället i marmor

Mitt på gården står ett enormt koranställ uthugget i marmor, omkring 2,3 meter långt: det öppna V-formade stöd som en bok läggs på för läsning, gjort i sten och i jätteformat. Det beställdes av Ulugh Beg, Timurs sonson och Samarkands astronom och härskare. Först stod det i huvudhelgedomen, under kupolen, och flyttades senare ut på gården.

Två blad ur de största timuridiska koranhandskrifterna, vart och ett omkring 1,8 meter högt, lagda sida vid sida, skulle passa nästan exakt. Det säger något om vilken sorts bok stället byggdes för.

I Samarkand finns en tro kring stället, och det är en tro, inget mer: en kvinna som kryper under det ska få många barn. I dag är det ett ömtåligt monument som är nästan sexhundra år gammalt, så titta och fotografera gärna, men klättra inte på det.

Legender: Bibi-Khanym och arkitekten

Moskén är uppkallad efter Saray Mulk Khanum, Timurs främsta hustru, känd som Bibi-Khanym, ”den äldre damen”. Hon var dotter till Qazan khan, den siste khanen i Tjagataikhanatet, och ättling till Djingis khan. Äktenskapet med henne gav Timur rätt till titeln Gurgan, khanens ”svärson”.

Kring hennes namn växte Samarkands mest kända legend fram. Det här är en legend, inte historia. Moskéns arkitekt, sägs det, gick med på att bli klar i tid bara i utbyte mot en kyss från drottningen. Berättarna är inte överens om hur det slutade, och våra guider berättar historien med lätt hand, precis som staden gör.

Källorna berättar en enklare historia. Moskén var Timurs eget projekt, påbörjat efter fälttåget i Indien. Saray Mulk Khanum byggde sin egen madrasa på andra sidan vägen, omkring 1397.

Mausoleet på andra sidan vägen

Av den madrasan finns bara en hörnbyggnad kvar: ett åttkantigt mausoleum med en hög cylindrisk trumma, från början av 1400-talet, rakt mitt emot moskéns port. Det användes som gravplats för kvinnor i Timurs familj. I kryptan under står sarkofager i marmor; gravarna öppnades och undersöktes 1941.

Enligt traditionen vilar Saray Mulk Khanum själv här. Byggnaden är liten och besöket kort, och när du går över vägen får du den bästa vyn rakt framifrån av moskéns portal.

Så besöker du moskén: Siab intill, tid och ljus

• Hitta dit: omkring 700 meter från Registan längs gågatan, 10 minuters promenad. Shah-i-Zinda ligger ytterligare omkring 800 meter bort.
• Siabbasaren: börjar alldeles intill moskén. Köp samarkandbröd, torkad frukt och halva där; vår guide till Uzbekistans basarer förklarar vad du ska hålla utkik efter.
• Tid: 45 minuter för moskén, 15 till för mausoleet, omkring 2 timmar med basaren.
• Ljus: portalen vetter mot nordost, så kom på morgonen, när solen ligger på porten och på huvudkupolens gårdssida. På eftermiddagen ligger portalen i skugga.
• Biljetter och öppettider: biljetter säljs vid ingången; aktuella öppettider finns i vår guide Samarkands sevärdheter, biljetter och öppettider.
• Klädsel: täckta axlar och knän; kvinnor bör ta med en sjal.

De flesta av våra gäster ser Bibi-Khanym under sin första eller andra dag. Vår guide Samarkand på 1, 2 eller 3 dagar visar hur moskén passar in mellan Registan, Gur-e-Amir och Shah-i-Zinda. För resten av staden, se vår stadsguide till Samarkand och våra resor i Samarkand. Redan i staden? Boka en stadsvandring i Samarkand med guide längs samma slinga.

I korthet

• Timur påbörjade moskén 1399, efter att ha intagit Delhi, och huvudbyggnaden stod klar 1404.
• Portalen är 35 meter hög och byggdes om på Timurs order eftersom han tyckte att den första var för låg.
• Hastigt byggande, sekler av förfall och jordbävningen 1897 gjorde den till en ruin; det mesta du ser har byggts upp igen från 1974 och framåt.
• Koranstället i marmor på gården beställdes av Ulugh Beg; tron om att krypa under det är bara en tro.
• Kom på morgonen, gå över vägen till mausoleet och fortsätt sedan in i Siabbasaren.