Uzbekiska sötsaker: halva, navat, parvarda, chak-chak och vad du kan ta med hem

Halva är nationaldesserten, och en festmåltid slutar likadant överallt: frukt, nötter, halva och ännu en kanna te. Ordet rymmer en hel familj. Det finns halva av sesam, av solrosfrön, av nötter, bland annat pistage, mjölkhalva och halva gjord på mjöl. Det finns också pashmak, ”bomullshalvan” av fina sockertrådar.

Fråga folk här vilken halva som är bäst så får du höra tre städer: Kokand, Samarkand och Buchara.

• Kokand. Den mest kända i landet. I juli 2026 registrerades namnet ”Kokandhalva” som geografisk beteckning, så namnet och det traditionella sättet att göra den är skyddade. Mer om staden i vår guide till Kokand.
• Samarkand. Formad mer som en tårta, dekorerad med nötter och torkad frukt och traditionellt köpt till bröllop och förlovningar. Den håller sig bra i sommarvärmen, och därför ligger den framme på öppna stånd hela dagen.
• Buchara. Det tredje namnet på varje lokal lista. På vår matresa slutar middagen vid Lyabi-Hauz med te och halva.

Halva säljs efter vikt, och säljarna räknar med att du smakar innan du köper.

Nishalda är en vit, luftig kräm av äggvitor vispade med socker och ett avkok av såpnejlikerot eller lakrits. Den görs traditionellt under ramadan och äts vid iftar, kvällsmåltiden som bryter fastan, med bröd och varmt grönt te. På basarerna säljs den direkt ur stora kärl. Ramadan följer månen: 2027 väntas den börja omkring 8 februari, och vår festivalkalender har datumen. Nishalda är en sötsak att äta här, inte att packa.

Sumalak är sötsaken till Navruz, vårens nyår den 21 mars. Grott vete kokas i en stor kazan hela natten och rörs om i tur och ordning, och sötman kommer från vetet självt, utan tillsatt socker. Hela berättelsen finns i vår artikel om Navruz i Uzbekistan.

Torkade aprikoser, russin i flera färger, fikon och syrliga berberisbär, sedan valnötter, mandlar och pistagenötter: det här är den del av de uzbekiska sötsakerna som finns året runt, oavsett säsong. Säljarna räcker ofta fram en aprikos eller några nötter att smaka på. Ta emot dem, och känn dig inte tvungen att köpa.

Att pruta är normalt när det gäller torkad frukt och nötter, och det är ett lugnt, vänligt samtal.

I landets västra del är melonen desserten. Melonerna från Choresm har säsong juni–oktober, och i augusti håller Chiva sin melonfestival, Qovun sayli; 2026 visades mer än 100 sorters meloner från Choresm.

Längre norrut, i Karakalpakstan, soltorkas meloner, vattenmeloner och pumpor och äts som sötsaker. En färsk melon klarar inte flygresan; torkad melon gör det.

Basarerna är platsen: Chorsu i Tasjkent, Siab i Samarkand, centralbasaren i Buchara. Kom på förmiddagen, smaka, jämför två eller tre stånd och köp sedan. Vår guide till Uzbekistans basarer förklarar hur var och en fungerar, och i Samarkand kan en stadsvandring med guide inkludera Siab.

I Samarkand förklarar vår guide till Siabbasaren hur basaren är uppbyggd, från brödraderna till halvan och navaten.

För en hel resa kring mat går Taste of the Road, vår kulinariska resa, genom Chorsu med dess navat och torkade frukt, basaren i Buchara med dess sötsaker och Siab med dess halva, och slutar i Samarkand med en kort provsmakning av uzbekiska sötsaker.

Så packar du dem:

• Det här reser bra: navat, parvarda, torkad frukt, nötter och halva.
• Halva: be säljaren slå in den tätt i plastfolie och en kartong; på sommaren håller du den borta från solen tills du packar.
• Chak-chak: köp den i en förseglad ask och lägg den i det incheckade bagaget.
• Nishalda och färsk melon: ät dem här.

När du lämnar Uzbekistan räknas sötsaker till dig själv och som presenter som personliga tillhörigheter, och vår sida om registrering och tull tar upp gränserna. Viktigare är reglerna i ditt hemland: Australien kräver till exempel att du deklarerar torkad frukt och nötter vid ankomsten. Fler presentidéer, från keramik till suzani, finns i vad du kan köpa i Uzbekistan.