10 platser som verkligen motiverar en resa till Uzbekistan

Alla känner igen torget med tre madrasor från vykorten. Färre vet att det inte var en enda ritning utan ett samtal som tog två hundra år. Ulugh Beg-madrasan byggdes i början av 1400-talet. Sher-Dor mittemot kom först på 1600-talet och upprepar dess form som en spegelbild. Den tredje, Tilla-Kari, slöt torget sist.

Titta på Sher-Dors portal: stora kattdjur (lejon eller tigrar, man diskuterar fortfarande) jagar hjortar, och bakom dem stiger en sol med människoansikte. Avbildningar av levande varelser är ovanliga i islamisk arkitektur, och guiderna stannar gärna här. Kom två gånger: mitt på dagen för detaljerna, nära solnedgången för ljuset. Mer på vår sida om Registan.

Buchara har omkring 140 skyddade monument, och nästan alla ryms i en gammal stad som du kan ta dig runt i till fots. Två byggnader dominerar silhuetten. Fästningen Ark var säte för Bucharas härskare i mer än tusen år, fram till 1920.

Kalyanminareten har stått sedan 1127. Enligt legenden såg Djingis khan, som intog staden, upp mot tornet och befallde att det skulle lämnas orört. Sant eller inte, minareten överlevde nästan allt runt omkring. Besökare får oftast inte gå upp, och det behövs inte heller: den syns från nästan hela gamla stan och är det enklaste landmärket när du går vilse bland gränderna. Se Poi Kalyan och Ark.

Chivas inre stad är omgiven av murar, och innanför murarna har lite förändrats sedan khanernas tid. År 1990 blev Itchan Kala Uzbekistans första världsarv.

Dess mest kända byggnad är ofullbordad. Kalta-Minor, den ”korta minareten”, påbörjades under Muhammad Amin-Khan i mitten av 1800-talet. Khanen dog, arbetet avstannade och det breda turkosa tornet blev kvar avhugget. En legend säger att det var tänkt att bli så högt att man skulle kunna se Buchara från toppen. Du kan gå runt i hela innerstaden under en lugn dag; vår guide till Itchan Kala har rutten.

Många resenärer skyndar genom Tasjkent på väg till Samarkand. Det är ett misstag. Sedan mars 2026 har staden Centrum för islamisk civilisation, och i dess Koransal, under den stora kupolen, ligger Uthmans mushaf, ett koranexemplar från 600-talet som finns i UNESCO:s register Memory of the World. I många år förvarades den i ett litet bibliotek vid Hazrati Imam-ensemblen på andra sidan torget. Boken har rest: 1869 fördes den från Samarkand till Sankt Petersburg, och 1924 kom den tillbaka till Centralasien. Boka en tid i förväg; detaljerna finns i vår guide till Centrum för islamisk civilisation.

På kvällen går du ner i tunnelbanan. Den öppnade 1977, och varje station är dekorerad på sitt eget sätt: marmor, kristallkronor, keramiska paneler, ingen är den andra lik. Fotografering är tillåten sedan 2018, så ta med kameran. Vår tunnelbaneguide går igenom station för station.

Det här är inte ett monument utan en nekropol: en smal gata med mausoleer byggda under århundraden, mest för den timuridiska adeln, vart och ett klätt med kakel i sitt eget mönster.

En brant trappa leder in, och med den följer en tro: räkna stegen på vägen upp och på vägen ner, och om siffrorna stämmer är dina synder förlåtna. Shah-i-Zinda är också en plats för bön, så klä dig sedesamt. Den smala gatan är finast i lågt ljus, tidigt eller sent; vår sida om Shah-i-Zinda förklarar vilken grav som är vilken.

Shahrisabz är Amir Timurs hemstad, och här byggde han sitt mest ambitiösa palats, Ak-Saray, från 1380 till 1404. År 1404 kom det kastilianska sändebudet Ruy González de Clavijo förbi, och han skrev att arbetet fortfarande pågick.

Palatset rasade för länge sedan. Kvar står ingångsportalens två väldiga torn, fortfarande klädda med kakel. En välkänd översättning av inskriptionen lyder: ”Om du tvivlar på vår makt, se på våra byggnader”. Forskare diskuterar hur exakt den är, men poängen är tydlig. Shahrisabz är en dagsutflykt från Samarkand över passet; se Ak-Saray och dagen i Shahrisabz.

Ungefär en och en halv timme från Tasjkent tar slätten slut och riktiga berg börjar, Tianshans västra utlöpare. Stora Chimgan reser sig till 3 309 meter.

Det finns två orter: gamla Chimgan och Amirsoy, som öppnade i slutet av 2019. Liftarna går på vintern, lederna öppnar på sommaren. Det är det snabbaste sättet att byta madrasor mot bergsluft utan att lämna huvudstaden mer än en dag. Vår dagsplan för Chimgan och Charvak visar hur.

Namnet betyder ”vid dammen”. Buchara hade en gång många sådana dammar, eller hauz. Staden hämtade vatten ur dem, och sjukdomar frodades också i dem. Under sovjettiden fylldes de flesta igen. Lyabi-Hauz, grävd i början av 1600-talet, är en av de få som finns kvar.

Runt den står gamla mullbärsträd, madrasorna Kukeldash och Nadir Divan-Begi och några tehus, plus en staty av Khoja Nasreddin på sin åsna som blir mer fotograferad än madrasorna. Det är det bästa stället i Buchara att stanna en timme: beställ te och se på livet på torget. Mer i Lyabi-Hauz och Chor Minor.

Alla andra platser på listan handlar om det som överlevde. Muynak handlar om det som försvann. Det var en gång en fiskehamn; nu ligger vattnet mer än hundra kilometer bort, och rostiga trålare står i sanden.

Det är inget stopp på vägen utan en egen avstickare på minst två dagar, oftast från Nukus. Vår förlängning till Aralsjön täcker den, och vi har skrivit en längre guide till Aralsjön om du funderar på resan.

Ett distrikt i Karakalpakstan heter helt enkelt Ellikkala, ”femtio fästningar”. I öknen på andra sidan Amu-Darja från Chiva och Urgentj ligger ruinerna av antika choresmiska städer. Ayaz-Kala hör till de bäst bevarade: dess lermurar har stått i mer än två tusen år på en kulle vid oasens kant, där du kan se vad de skyddade mot.

Besökarna är få, och det är huvudargumentet. Om Chiva är slutet på din rutt, lägg till en halvdag: vår utflykt till fästningen Ayaz-Kala inkluderar guide och entrébiljetter. Bakgrunden finns i Choresms ökenfästningar.