Ak-Saray: den raserade porten till Timurs Vita palats i Shahrisabz

Timur föddes i den här staden, som då hette Kesh, och 1380 började han bygga ett palats här. Namnet betyder Vita palatset. Arbetet tog omkring 24 år: en platta på porten anger att det stod klart 1404, och Timur dog vintern därpå. Hans liv, från den här staden till graven i Samarkand, finns i Amir Timur (Tamerlan).

Båda stadens namn är komplimanger. Under åren som lärdomscentrum bar Kesh hederstiteln ”Vetenskapens och lärdomens kupol”. Shahrisabz betyder ”grön stad”, och Babur, grundaren av mogulernas dynasti, förklarade namnet i sina memoarer: på våren blir de öde tomterna, taken och murarna vackert gröna. Kommer du i april ser du vad han menade; resten av månaden hittar du i vår guide Uzbekistan i april.

Det som finns kvar är bara entrén. Bakom den låg en huvudgård på ungefär 120 gånger 240 meter, med en bassäng i mitten och arkader runt om. Porten var den högsta delen av hela anläggningen: bedömningarna av dess ursprungliga höjd landar på 65–70 meter. Bågen hade med sina 22,5 meter det största spannet i Centralasien.

Byggarna var hantverkare som hämtats från Choresm, som Timur just hade erövrat. En inskrift i kakeldekoren anger år 798 efter hidjra, 1395–96, och en mästares namn: Muhammad Yusuf Tabrizi. Namnet pekar mot Tabriz, långt västerut. Ak-Saray var ett uppdrag för de bästa händer ett imperium kunde samla.

Ruy González de Clavijo var på väg till Timurs hov i Samarkand när han stannade i Kesh. Han fick höra att palatset hade varit under uppbyggnad i tjugo år, och hantverkarna arbetade fortfarande på det.

Hans skildring läses som en rundvandring. Först en mycket hög portal, sedan en lång ingångspassage med tegelbågar på båda sidor, klädd med blått kakel. Därefter en port som var smyckad uppifrån och ned i guld och blått. Bortom den en väldig gård belagd med vita stenplattor och omsluten på alla fyra sidor av rikt dekorerade arkader; han uppskattade den till omkring trehundra steg tvärs över. Längre in låg mottagningssalar vars väggar var klädda med kakel i guld och blått.

Guldet är borta. Det blå finns kvar. Titta upp mot pylonernas fasader så hittar du det: geometriska fält av mörkt och ljust blått glaserat tegel mot det ockrafärgade oglaserade teglet, och hela ord uppbyggda av tegel lagt i rutnät. De flesta inskrifterna är från Koranen; några är världsliga, bland annat ett band som ber Gud att förlänga sultanens dagar.

Ak-Saray föll inte bara sönder av sig självt. Traditionen lägger förstörelsen på Abdullah Khan II, härskare i Buchara under 1500-talet, vars styrkor ödelade Shahrisabz och palatset med det. Under andra hälften av 1700-talet stod bara pylonerna och en del av huvudportalens båge kvar. Det är, ungefär, vad du ser i dag.

Tornen konserverades 1994–1998. År 1996, till 660-årsdagen av Timurs födelse, restes en staty av honom mittemot ruinerna: en stående gestalt på en hög piedestal, med de två pylonerna som fond.

Ljus. Eftersom porten vetter mot norr står solen mitt på dagen bakom tornen när du ser dem från infartssidan, och du får fotografera rakt i motljus. Morgnar och sena eftermiddagar är enklare. För mosaiken är jämn skugga din vän: glasyren behåller färgen utan reflexer.

Objektiv. Vid foten av pylonerna fyller 38 meter tegel bilden snabbt. En vidvinkel hjälper, liksom att backa längs huvudaxeln så att du får med båda tornen och statyn i samma bild.

Tid. Räkna med 45 minuter till en timme för själva Ak-Saray: tornen från båda sidor, mosaiken på nära håll, statyn. Promenera sedan söderut genom parken till resten av gamla stan.

Hela Shahrisabz historiska centrum har stått på UNESCO:s världsarvslista sedan 2000, och de viktigaste monumenten ligger på rad längs parken, på gångavstånd från varandra.

• Chorsu. På vägen från Ak-Saray till Kok Gumbaz passerar du den gamla korsningen med sin täckta basar från 1700-talet under en hög central kupol. Badhuset intill värms fortfarande upp genom kanaler under golvet.
• Dorut Tilavat. Ensemblen kring Kok Gumbaz, ”Blå kupolen”, fredagsmoskén som Ulugh Beg lät bygga 1437 för att hedra sin far Shah Rukh. Timurs egen far, emir Taragay, begravdes först i den här ensemblen.
• Dorus Saodat. Ett minneskomplex avsett för hela den timuridiska dynastin, påbörjat efter att Jahangir, Timurs äldste son, dog tjugo år gammal. Abdullah Khans styrkor förstörde också det mesta av det; Jahangirs mausoleum är det som överlevde.
• Timurs krypta. En underjordisk kammare som arkeologer hittade 1943, nästan helt fylld av en stenkista som hade förberetts för Timur. Han kom aldrig att använda den: han vilar i Gur-e-Amir i Samarkand.

Till fots ryms Ak-Saray och de här fyra stoppen bekvämt på tre eller fyra timmar med lunch emellan, och därför räcker en dag från Samarkand. För tider, transport och en fullständig dagsplan, se vår dagsutflykt till Shahrisabz från Samarkand och resmålssidan om Shahrisabz.

Omkring 90 km skiljer Registan från Ak-Saray. Vägen klättrar över Takhtakaracha-passet på ungefär 1 700 meters höjd, och utan stopp tar bilresan en och en halv till två timmar. På vintern kan kraftigt snöfall stänga passet en tid, och omvägen runt bergen tar då omkring tre timmar. Från december till mars bör du kontrollera passet dagen innan du åker. Redan i Samarkand? Vår tur till Shahrisabz inkluderar guide, transfer och entrébiljetter.

De flesta kommer för en dag: lämna Samarkand på morgonen och var tillbaka till kvällen. Planerar du en längre vistelse visar vår guide Samarkand på 1, 2 och 3 dagar var Shahrisabz passar in. Vill du ha dagen ordnad, med bil och lokal guide, titta på endagsförlängningen till Shahrisabz eller alla resor som inkluderar Shahrisabz.