Lyabi-Hauz och Chor Minor: Bucharas dammtorg och porthuset med fyra torn

En hauz är en stensatt damm, och i århundraden levde Buchara på dem. Dussintals fanns utspridda i gamla stan, fyllda från kanaler som matades av floden Zarafsjan, och de var stadens viktigaste vattenkälla. På 1920- och 1930-talen tömdes och fylldes de flesta igen. Lyabi-Hauz överlevde tack vare byggnaderna runt omkring.

Den grävdes omkring 1620 åt Nadir Divan-Begi, visir och farbror till Imam Quli Khan, som styrde Buchara från 1611 till 1642. Dammen mäter omkring 46 gånger 36 meter och är upp till 5 meter djup. Sidorna består av trappsteg i gulaktig kalksten som leder ner till vattnet. Vattnet kom in från Shahrudkanalen, och något utlopp fanns inte.

Till och med den här dammen fick en torrperiod. Under sovjettiden tömdes den och användes som idrottsplats. Sedan, på 1950-talet, bröt en brand ut i en livsmedelsaffär i närheten, och det fanns inte tillräckligt med vatten i kanalen för att släcka den. Dammen fylldes på nytt, och i slutet av decenniet drogs en rörledning runt den och en enkel fontän anlades.

Torgets norra sida är en enda lång tegelbyggnad, ett halvsekel äldre än dammen. Kukeldash-madrasan byggdes 1568–1569 under Abdullah Khan II, med pengar från Kulbaba Kukeldash, en dignitär vid hans hov. Det är den äldsta byggnaden vid torget och den största madrasan i Buchara: omkring 80 gånger 60 meter, med 160 studentceller i två våningar runt gården.

Gå längs utsidan och titta på bottenvåningen. De yttre cellerna hyrdes ut till stadens handlare, så madrasan drog in pengar medan studenterna studerade därinne. I dag hör en del av byggnaden till Bucharas statliga museireservat.

De två byggnaderna som står mitt emot varandra på var sin sida om vattnet bär båda visirens namn. På västra sidan ligger hans khanaqah från 1619–1620, ett kupoltäckt hus för sufier. Den stora salen, omkring 11 meter i fyrkant, byggdes för dhikr, sufiernas reciterande, och akustiken är fortfarande god.

På östra sidan ligger madrasan från 1622, som egentligen skulle bli en karavanseraj. Enligt berättelsen kallade Imam Quli Khan den vid invigningen för en vacker madrasa, och en khans ord gick inte att ta tillbaka. Nadir lade till en portal, hörntorn och en extra våning med celler, och madrasa blev det.

Ställ dig framför portalen och titta upp. Två simurgher, de fenixliknande fåglarna i persisk sagotradition, flyger mot en sol med människoansikte och håller var sin vit hjort i klorna. Levande varelser är ovanliga i kakeldekoren på centralasiatiska madrasor. I Samarkand visar Sher-Dor-madrasan, påbörjad 1619, tigrar som jagar hjortar under en sol med ansikte; se Registan i Samarkand. Kom tillbaka vid solnedgången, när det låga ljuset faller på portalen.

På dagen är Lyabi-Hauz en korsväg: handelskupolerna börjar några steg västerut, och promenaden till Poi Kalyan är omkring 500 meter. När mörkret faller blir den stadens vardagsrum. Tehus och restauranger dukar upp längs vattnet, familjer kommer ut på promenad, och madrasornas ljus speglar sig i dammen.

Var och en av de fyra kupolerna, med sin historia och det som säljs under den i dag, finns i vår guide till handelskupolerna i Buchara.

Beställ grönt te och plov, Bucharas variant, sötare och med torkad frukt. Mer om vad du ska smaka och var du handlar det finns i vår guide till Uzbekistans basarer; Bucharas kupoler finns med på den listan. Vill du hellre äta kvällsmat vid ett hemmabord än på ett tehus ordnar vi en middag hos en lokal familj.

Från Lyabi-Hauz går du omkring tio minuter nordost genom bostadsgränder; gränderna i sig är halva skälet att gå dit. Sedan öppnar sig en av dem mot ett litet torg, och där står den: en kompakt tegelbyggnad med fyra torn, vart och ett krönt av en blå kupol.

Chor Minor betyder ”fyra minareter”, men tornen är inga minareter: ingen har någonsin kallat till bön från dem. Byggnaden blev färdig 1807 och lät uppföras av Khalif Niyaz-kul, en förmögen bucharabo av turkmenskt ursprung, som porthus till hans madrasa. Madrasan är borta; porthuset finns kvar. På bottenvåningen låg entréhallen och på övervåningen ett bibliotek under en flack kupol. Ett av tornen rymmer trappan, och de andra tre användes som förråd.

Varför fyra torn, och varför är vart och ett dekorerat på sitt sätt? Ingen vet säkert, och varje guide har sin favoritversion. En säger att de fyra tornen står för fyra världsreligioner, och besökarna letar efter ett kors, en fisk och en bönekvarn i dekoren. En annan säger att de står för fyra av Bucharas dynastier. En tredje säger att Niyaz-kul helt enkelt ville visa att alla människor lever under samma himmel. Många ser också ett eko av Charminar i Hyderabad i Indien, med sina fyra torn. Alla dessa är tolkningar, inte historia.

År 1995 rasade det sydöstra tornet, och 1997 byggdes det upp igen med stöd av UNESCO. I dag finns en butik med hantverk och souvenirer därinne, och mot en liten avgift kan du oftast gå upp på taket och stå alldeles intill kupolerna.