Bucharas legender: nio berättelser och var du hör dem

Legenden. Siyavush, en prins ur det persiska eposet, flydde till Turan och bad om att få gifta sig med kungens dotter. Kungen ställde ett villkor han trodde var omöjligt: bygg först ett palats inom gränsen för en enda oxhud. Siyavush skar huden i tunna remsor, knöt ihop dem och drog en cirkel stor nog för ett palats. Den cirkeln, säger man i Buchara, blev Ark. En andra berättelse, från 900-talets historiker Narshakhi, tillägger att fästningen gång på gång rasade tills den byggdes på sju pelare utlagda som stjärnorna i Stora björnen.

Vad som är känt. Ark-fästningen står på en kulle som människor byggt upp lager för lager; arkeologer har hittat murar från 400–300-talet f.Kr. längst ned. Den var säte för Bucharas härskare fram till 1920.

Var du hör den. På det öppna torget framför porten, innan du går uppför rampen. Hela fästningens historia finns i Ark-fästningen i Buchara.

Legenden. År 1220 red Djingis khan fram till den stora minareten och lutade huvudet bakåt för att se toppen. Han lutade sig så långt att hatten föll av. När han böjde sig ned för att ta upp den sa han att om en så stor man hade bugat för det här tornet skulle det få stå kvar. I en annan version är det hans hjälm, och han tar fallet som ett tecken från ovan.

Vad som är känt. Arslan khan fullbordade minareten 1127. När mongolerna intog Buchara 1220 gick den stora moskén bredvid förlorad, men minareten skonades. Varför har ingen skrivit ned. Berättelsen om mäster Bako och hans murbruk blandat med kamelmjölk är en annan legend om samma torn.

Var du hör den. Vid minaretens fot på torget Poi Kalyan. Titta upp så förstår du varför berättelsen fungerar. Mer i Poi Kalyan och Kalyanminareten.

Legenden. Profeten Job, Ayub i Östern, kom till den här platsen och slog i marken med sin stav, och en källa med klart vatten sprang fram där staven träffade. Vattnet anses fortfarande vara rent och läkande, och folk kommer för att dricka det.

Vad som är känt. Den äldsta delen av byggnaden går tillbaka till 1100-talet. Enligt en inskrift lät Timur bygga en ståtlig kammare 1379–1380, och arbetet tillskrivs mästare från Choresm, vilket förklarar den koniska kupolen: vanlig i Choresm, sällsynt i Buchara. Inne finns ett museum om Bucharas vattenförsörjning, ett bra ställe att lära sig hur en ökenstad levde på kanaler och dammar.

Var du hör den. I utkanten av Samanidparken, några minuters promenad från Samanidmausoleet. Håll utkik efter det spetsiga taket.

Legenden. Räkna de små tegelpärlorna som är insatta i ornamentet på ytterväggarna. Den lokala traditionen kopplar deras antal, fyrtio, till chiltan, de fyrtio skyddsandarna i centralasiatiska folksagor. Guiderna berättar också att graven gömde sig för Djingis khan under jorden.

Vad som är känt. Mausoleet är från 900-talet. Nasr II av samaniddynastin är bland dem som ligger begravda här, och traditionen lägger till Ismail Samani, dynastins grundare. Den andra berättelsen ligger nära sanningen: översvämningar begravde byggnaden i slam i århundraden, och den grävdes fram 1926–1928.

Var du hör den. I Samanidparken, väster om Ark-fästningen. Kom på morgonen, när det låga sidoljuset lyfter fram mönstret i teglet.

Legenderna. Före islam, berättas det, låg här en marknad där avgudabilder, trolldrycker och kryddor såldes, bredvid ett tempel åt månen, Mah; andra säger ett eldtempel.

Vad som är känt. Magok är persiska för ”i en grop”, och du ser varför: golvet ligger omkring 4,5 meter under dagens gatunivå, eftersom staden växte upp runt byggnaden genom århundradena. Fasaden är från 1100-talet och restaurerades på 1930-talet. I dag är moskén ett mattmuseum.

Var du hör den. Bland handelskupolerna, på vägen från Lyabi-Hauz till Poi Kalyan. Ställ dig överst i trappan och titta ned på portalen.

Legenden. Vesiren Nadir Divan-Begi ville ha en damm på mark som tillhörde en gammal änka, och hon vägrade sälja. Till slut gick hon med på det.

Vad som är känt. Dammen grävdes omkring 1620 åt Nadir Divan-Begi och mäter ungefär 46 gånger 36 meter. Den är en av de få hauz-dammar som finns kvar i en stad som en gång hade dussintals.

Var du hör den. På stentrappan vid vattnet, på kvällen. Torget, dess madrasor och tehus finns i Lyabi-Hauz och Chor Minor.

Legenden. Vart och ett av de fyra tornen är dekorerat på olika sätt, och den populäraste förklaringen är att de står för fyra religioner. Besökare letar i ornamentiken efter ett kors, en fisk och ett bönehjul, och många hittar dem.

Vad som är känt. Byggnaden stod klar 1807 och uppfördes av Khalif Niyaz-kul, en förmögen bucharabo, som porthus till hans madrasa. Madrasan är borta; porthuset blev kvar. Tornen är inga minareter, och varför de är fyra har ingen skrivit ned.

Var du hör den. På det lilla torget framför, tio minuters promenad nordost om Lyabi-Hauz genom lugna gränder.

Traditionen. Som ung man, berättas det, såg Bahauddin i en dröm Abdulkhaliq Gijduvani, en sufimästare som dött långt tidigare, och fick höra att han skulle bli lärjunge till Amir Kulal. Det blev han. Hans lära sammanfattas i fyra ord, dil ba yor, dast ba kor: hjärtat hos Gud, händerna i arbete. Hans namn pekar åt samma håll. Hans far var vävare och ciselör, och naqshband betyder mönstermakare.

Vad som är känt. Bahauddin Naqshband levde 1318–1389 och gav sitt namn åt naqshbandiorden. Han begravdes i Qasri Orifon, utanför Buchara, och komplexet växte kring hans grav i århundraden; khanaqahen byggdes under Abdulaziz khan 1544–1545. Sedan 2023 ingår det i UNESCO:s världsarv Silk Roads: Zarafshan-Karakum Corridor.

Var du hör den. På komplexets gård, omkring 10–12 km nordost om gamla stan. Det är en vördad plats: täck axlar och knän, och kvinnor tar med en sjal. Vår guide till helgedomar i Uzbekistan tar upp de sju pirerna i Buchara.