Kokand: vad du ska se i khanernas stad

De flesta kakelfasader i Uzbekistan är blå. Den i Kokand är gul och grön: rad efter rad av glaserat kakel på Khudoyar khans palats, byggt för ett hov som härifrån styrde Ferganadalen fram till 1876. På andra sidan stan bär 98 snidade träpelare upp taket på fredagsmoskén, och i närheten vilar khanerna bakom trädörrar snidade med verser ur Koranen och rader skrivna av en av khanerna själv.

Det här är vår guide till vad du ska se i Kokand: palatset, moskén, madrasan och gravarna, hantverken som staden är känd för och hur du får in några timmar här på en resa genom dalen. Vill du läsa om hela Ferganadalen, börja med vår reseguide till Ferganadalen.

Khanernas huvudstad

Kokand är en av de äldsta städerna i Centralasien. Arabiska geografer skrev om Khovakend redan på 900-talet, och efter mongolernas erövring på 1200-talet bleknade den gamla staden bort. Staden du besöker i dag växte fram kring en fästning från 1730-talet och blev huvudstad i Kokandkhanatet, som bestod från 1709 till 1876 och hade 29 härskare.

Den historien förklarar vad du ser. Kokands monument är inte medeltida: de är från slutet av 18:e och från 1800-talet, då khanerna lade pengar på snidat trä, målade tak och kakel. Resultatet är en stad av hantverkarnas arbete snarare än av jättelika kupoler, och de fyra platserna nedan visar det bäst.

Staden samlade på sig namn som passade. Arabiska geografer kallade platsen khavokin, vilket kan översättas med ”behaglig”, och Kokand har kallats den behagliga staden, den förtrollande staden och poeternas boning; en lokal förklaring till namnet är helt enkelt invånarnas gästfrihet. Poeterna är verkliga: förutom Nodira, vars historia följer nedan, har Muqimi, poet från 1800-talet, ett litet museum i Shaib Mian Hazrat-madrasan. Dalens poesi går ännu längre tillbaka, till Akhsikent, den gamla huvudstaden, där poeten Athir al-Din Akhsikati föddes på 1100-talet.

Khudoyar khans palats

Palatset står på en tre meter hög plattform, och du går uppför en ramp till huvudporten. Det stod klart omkring 1870 under Khudoyar khan, som regerade 1845–1875; byggmästare var Mir Ubaydullo, hantverkarna kom från hela khanatet och från Kashgar, och fasadkaklet gjordes av krukmakare från Rishtan. Ovanför porten står en arabisk inskription: ”Said Muhammad Khudoyar khans höga palats”.

Anläggningen täckte en gång fyra hektar, med sju gårdar och mer än hundra rum. Nitton rum finns kvar. Titta uppåt när du kommer in: tronsalen och mottagningssalarna har kvar sina snidade och målade tak, snidad stuck av ganch och förgyllda taklister. Tronen i tronsalen är en kopia; originalet finns i Eremitaget i Sankt Petersburg.

En del av det du ser ovanför dig är dagens Kokandsnidares verk. När ett av taken skulle restaureras fanns en enda snidad panel från originalet kvar, och den blev förebilden när hela taket fick tillbaka sitt ursprungliga utseende; snidaren Shamsuddin Umarov, från en familj av träsnidare, slutförde arbetet. Kokands snidare snidar gärna ornament där andra skolor skulle måla dem, och det är därför staden blev World Craft City för träsnideri (mer om det nedan).

Palatset har varit museum sedan 1925, då stadens hembygdsmuseum öppnade här, och salarna berättar regionens och palatsets egen historia. Torget framför, Urdatorget, är där Kokand håller sina stora evenemang: i september 2025 invigdes den tredje internationella hantverksfestivalen här.

Jumamoskén: 98 snidade pelare

Kokands fredagsmoské påbörjades 1805, avstannade och fullbordades under Umar khan, som tog dit en arkitekt från Ura-Tyube och omkring 200 byggare. Det de byggde är ett tak på en skog av trä: en öppen aivan, en pelarveranda som är 97,5 meter lång och bärs av 98 träpelare.

Gå hela dess längd i lugn takt. Pelarna är snidade med geometriska mönster och blommönster, och många avslutas med muqarnaskapitäl, våningar av små bikakeceller som tar upp tyngden från bjälkarna. Taket mellan dem är målat med klara blomornament. På gården står en tegelminaret som är 22,5 meter hög, med en lanternin med bågar under en liten kupol.

Madrasan som hör till moskén var i bruk som skola fram till 1918. Moskén är en aktiv bönelokal, så kom utanför bönetiderna, klä dig täckande och ta av dig skorna där andra gör det. Våra tips om klädsel och etikett i Uzbekistan går igenom detaljerna.

Narbutabiy-madrasan: fortfarande en skola

Madrasan vid Chorsutorget byggdes i slutet av 1700-talet under Narbutabiy, som styrde khanatet i 35 år och lade särskild vikt vid utbildning. På 1800-talet var den Kokands största skola.

Det är en byggnad i ett plan kring en gård, med studentceller, hujror, längs sidorna och en moské inuti. Det du ska fotografera är portalen: hög, i bränt tegel, med en dubbel båge mellan massiva torn. Efter självständigheten öppnade madrasan igen, och i dag studerar mer än 80 studenter här. Behandla den som den fungerande skola den är: tala lågt och fråga innan du fotograferar någon.

Dakhmai Shakhon och Modari Khan: khanernas och en poets gravar

Dakhmai Shakhon betyder ”kungarnas grav”, och här ligger Kokands khaner begravda. Graven byggdes omkring 1825. Umar khan, som fullbordade Jumamoskén, vilar här under en marmorhäll tillsammans med sin far Narbutabiy. Ingångsdörrarna är skälet att komma hit: snidat trä med verser ur Koranen på arabiska och rader ur Umar khans egna dikter. Inne är kupolen och väggarna målade.

I närheten ligger mausoleet Modari Khan, ”khanens mor”. Det byggdes 1825 över Umar khans mors grav, med färgstarkt kakel på portalen och målningar i guld och djupblått inne i kupolen. Det beställdes av Nodira, Umar khans hustru, och senare begravdes hon själv här.

Nodira är värd att känna till innan du kommer. Hon föddes i Andizjan 1792, skrev poesi på uzbekiska och persiska och styrde i praktiken khanatet efter Umar khans död 1822, medan deras son var tonåring. Hon räknas som en av de främsta poeterna på uzbekiska.

World Craft City: träsnideri och halva

År 2019 utnämnde World Crafts Council Kokand till World Craft City för träsnideri, den första staden i OSS med den titeln. Du har redan sett varför: Jumamoskéns pelare, Dakhmai Shakhons dörrar och palatsets tak är alla verk av Kokands snidarskola.

Med titeln kom en festival. Den första internationella hantverksfestivalen invigdes i Kokand den 14 september 2019, och den tredje hölls 19–21 september 2025, med omkring 300 hantverkare från mer än 70 länder. Om det är snideri du vill ta med hem, läs först vår guide om vad du kan köpa i Uzbekistan: den förklarar vad du behöver veta innan du för äldre föremål ut ur landet.

Det andra som Kokand är känt för är något sött. Kokandhalva är en av de mest kända i landet, och i juli 2026 registrerades namnet ”Kokandhalva” som geografisk beteckning, så att namnet och det traditionella receptet nu är skyddade i lag. Det är dagens enklaste souvenir: lätt, och den går inte sönder i resväskan.

Kokand på en resa i Ferganadalen

Kommer du med tåg från Tasjkent är Kokand ditt första stopp i dalen och den naturliga starten på hantverksrutten. Rishtan, keramikstaden, ligger omkring 50 km bort, en timme med bil. Kaklet på Khudoyar khans palats kom därifrån, och vår artikel om keramiken i Rishtan tar dig in i verkstäderna. Från Rishtan är det ytterligare omkring 50 km till Margilan och sidenfabriken Yodgorlik, som beskrivs i sidenet i Margilan. På dalens norra sida ligger ruinerna av Akhsikent, Ferganas gamla huvudstad vid Syr-Darja.

Först Kokand, sedan Rishtan, sedan Margilan: det är ordningen på vår hantverksresa i Ferganadalen. Har du mindre tid täcker vår förlängning till Ferganadalen dalen på tre dagar. Alla resor och regionen i korthet finns på sidan om Ferganadalen.

Att ta sig dit, hur länge, när du ska åka

Med tåg. Tåg nr 730 avgår från Tasjkent varje dag kl. 07:20 och når, efter den 19,2 km långa Kamchiktunneln, Kokand kl. 10:26. Tillbaka avgår nr 729 från Kokand kl. 16:45 och är i Tasjkent kl. 19:55. Det här är tidtabellen från 1 oktober 2026; hur du köper biljetter står i vår guide om tåg i Uzbekistan. Vill du slippa det bokar vi ditt tåg eller din bil från Tasjkent till nästa stad.

Med bil. Kokand ligger 228 km sydost om Tasjkent. Vägen går över Kamchikpasset på 2 268 m och kan stängas på vintern på grund av lavinrisk, så från december till mars sätter vi våra resenärer på tåget.

Hur länge. Palatset, Jumamoskén, Narbutabiy och de två gravarna tar en halv dag med guide. Mellan ankomsten 10:26 och avgången 16:45 har du drygt sex timmar, nog för en rask dagsutflykt från Tasjkent. Vi föredrar att övernatta i dalen och fortsätta till Rishtan nästa morgon.

När du ska åka. April–maj och september–oktober. I närbelägna Fergana är eftermiddagens medeltemperatur 22,5 °C i april och 21,4 °C i oktober, men 35,1 °C i juli. I september 2025 var staden också värd för hantverksfestivalen.

I korthet

• Kokand var khanatets huvudstad fram till 1876; dess monument är från slutet av 18:e och från 1800-talet, rika på snideri och målningar.
• Se Khudoyar khans gula och gröna palats, Jumamoskén på 98 snidade pelare, Narbutabiy-madrasan och khanernas gravar med sina snidade dörrar.
• Sedan 2019 är Kokand World Craft City för träsnideri; stadens halva är en skyddad geografisk beteckning sedan juli 2026.
• Tåget kl. 07:20 från Tasjkent kommer fram kl. 10:26; en halv dag räcker för sevärdheterna.
• Fortsätt till Rishtan och Margilan: Kokand är starten på hantverksrutten i Ferganadalen.