Keramik från Rishtan: ishkorglasyr, mönster och köpråd

Ishkor är en alkalisk glasyr. Kraften kommer från askan av vilda örter, rik på natrium, kalium och magnesium; blandad med kvarts och bränd smälter den till glas. Över blå och gröna pigment ger den keramiken från Rishtan dess djupa smaragdturkosa ton, en färg som ser våt ut även på en torr hylla. Krukmakarna i Andizjan använde sällan ishkor och arbetade i stället med blyglasyr, och därför ser gammal keramik från Andizjan gulaktig ut.

Att göra den är långsamt och nyckfullt. Varje familj har sitt eget recept, som går i arv från far till son eller från mästare till lärling och sällan visas för utomstående. Tillverkningen av ishkor återupplivades på 1970-talet, och i dag kombinerar många mästare den med fabrikstillverkade pigment: kopparoxid, kobolt och manganoxid. Den klassiska färgskalan är turkos, mörkblått och brunt på mjölkvit botten.

Ett föremål från Rishtan går genom flera händer: i många verkstäder drejar en mästare medan familjen målar. I den här ordningen ser du det hända:

1. Drejskivan. Leran rensas och knådas och drejas sedan på en snabb drejskiva: teskålen piala, den djupa kosa för soppa, kannor och det stora fatet lagan för plov.
2. Torkning. De råa föremålen står på hyllor tills de är tillräckligt fasta att hantera.
3. Den vita beläggningen. Varje föremål får ett tunt lager vit lerslamma, angob. Den döljer den röda godsmassan och ger penseln en slät, ljus yta.
4. Målning. Mönstret ritas för hand med underglasyrfärger av metalloxider blandade med lera.
5. Glasyr och bränning. Glasyren läggs över målningen och föremålet går in i ugnen. Mästaren måste bedöma värmen för leran, färgerna och glasyren, som inte alltid vill ha samma temperatur. Ett litet misstag förstör färgen.

Är du i en verkstad när ugnen öppnas, så stanna kvar. Föremålen kommer ut fortfarande varma, och det är i det ögonblicket familjen får veta vad elden har gjort med det blå.

Målningen i Rishtan består mest av växter: stiliserade kronblad, mandel- och granatäppelblom, cypresser och grenar, ordnade runt ett centrum eller i ringar. Med de uzbekiska namnen är det lätt att fråga om dem: anor är granatäpplet, bodom mandeln.

Titta också efter föremål. Kumgan, en kanna med lång hals, är ett omtyckt motiv på tallrikar, liksom knivar, pepparfrukter, fåglar och fiskar, och zanjir, en kedja som löper runt kanten. Många av motiven är skyddande, och en tallrik som ges i present väljs efter vad mönstret önskar hushållet. Granatäpplet, fullt av kärnor, står för fruktsamhet och överflöd.

Nyare arbeten går längre: arabisk kalligrafi, konturerna av minareter och madrasor, till och med porträtt. Den stora lagan är fortfarande den viktigaste formen, med en stjärna eller en rosett i mitten och bårder i ringar runt omkring.

Bäst köper du keramik från Rishtan i Rishtan, från hyllorna hos dem som har gjort den. Du betalar verkstaden direkt, du kan fråga om vilket föremål som helst, och du kanske ser dess tvilling fortfarande torka på hyllan. Ta med kontanter i sum; hur du hanterar pengar står i kort, kontanter och dricks.

Modernt handgjort hantverk kräver inget exportintyg. Reglerna gäller föremål som är femtio år eller äldre, som i regel inte får lämna landet, och vissa nyare föremål med konstnärligt värde; spara kvittot och läs registrering och tull i Uzbekistan. Sedan packningen:

• Be verkstaden slå in varje föremål för sig och packa satsen i en kartong.
• Bär tallrikar och skålar i handbagaget, ställda på högkant, med mjuka saker runt omkring. Staplade platt i en incheckad resväska spricker de.
• För en stor lagan eller en hög vas: fråga verkstaden innan du betalar hur de kan packa den för flyg eller skicka den vidare.
• Fråga mästaren om ett föremål är tänkt för bordet eller för väggen.

Annat hantverk som är värt att ta med hem, och var du hittar det, står i vad du kan köpa i Uzbekistan; för kryddor och torkad frukt, se basarerna i Uzbekistan.

Rishtan ligger mellan två andra hantverksstäder. World Crafts Council utsåg Kokand till World Craft City för träsnideri 2019 och gav Margilan titeln för siden och ikat 2022. Rishtan fick sin egen i september 2025, när staden var värd för det andra internationella krukmakarforumet och invigde Rishtan Traditional Pottery Museum.

Vår vanliga plan tar två dagar. Tåg nr 730 lämnar Tasjkent kl. 07:20 och når Kokand kl. 10:26. Se den kakelklädda fasaden på Khudoyar khans palats, kör sedan ungefär en timme till Rishtan för en eftermiddag i verkstäderna och övernatta i Margilan eller Fergana. Nästa morgon följer du sidenet från kokong till vävstol på Yodgorlik (vår artikel om siden från Margilan berättar vad du ska titta efter) och tar nr 729, som lämnar Margilan kl. 16:10 och når Tasjkent kl. 19:55.

Vill du själv sitta vid drejskivan eller ta upp en pensel? Säg till i förväg så ordnar vi en stund med en mästare, i mån av tillgång. Det ingår i vår fyra dagar långa hantverksresa i Ferganadalen.

• Var: Rishtan ligger ungefär 45 km från Kokand, 50 km från Margilan och 60 km från Fergana. Med bil från Tasjkent tar det omkring fem timmar.
• Hur länge: en halv dag räcker till två eller tre verkstäder med tid att handla; en stund vid drejskivan lägger till en eller två timmar.
• När: april–maj och september–oktober. Julieftermiddagarna i dalen håller i genomsnitt 35 °C, och verkstäderna är varma.
• Besök: det här är familjeverkstäder, inte museer med öppettider, så vi kommer överens om varje besök med mästaren i förväg. Kom med en guide som kan tolka: frågorna är halva nöjet.