Chorsubasaren i Tasjkent: kupolen, avdelningarna, vad du ska smaka och hur du tar dig dit

Chorsu betyder ”vägkorsning”, ”fyra strömmar” på persiska: det var här den gamla stadens vägar möttes. Basaren har också ett annat gammalt namn, Eski Juva, och den har varit känd sedan medeltiden, då karavanserajer, badhus och handelsrader stod på den här marken.

Den gamla staden finns fortfarande runt omkring. Vid basarens kant reser sig Kukeldash-madrasan från omkring 1570. Bredvid den står fredagsmoskén, grundad 1451 på bekostnad av Khoja Akhror, naqshbandi-sheiken från 1400-talet, och ombyggd i modern tid. Hazrati Imam-komplexet och Centrum för islamisk civilisation ligger en kort taxiresa norrut, och därför lägger vi Chorsu och Hazrati Imam på samma förmiddag i vår plan för Tasjkent på en eller två dagar.

Byggnaden du ser är modern. Efter jordbävningen 1966 föreslog arkitekten Andrej Kosinskij att basaren skulle täckas med kupoler; idén förverkligades ungefär tjugo år senare, när Vladimir Azimov och Sabir Adylov ritade det nya Chorsu 1980. Arbetet med huvudkupolen pågick samtidigt som tunnelbanestationen grävdes under torget, och stationen invigdes den 6 november 1989.

Komplexet öppnade 1990, och det dröjde ända till 1993 innan den stora kupolen var kaklad. Huvudkupolen är 86 meter i diameter; de sju mindre kupolerna runt den är 10–15 meter vardera. I juli 2026 blev Chorsu en av de tio modernistiska byggnader i Tasjkent som skrevs in på UNESCO:s världsarvslista, tillsammans med tunnelbanestationer som Kosmonavtlar.

Under kupolen, bottenvåningen: kött och mejerivaror i en stor ring av diskar. Här hittar du suzma, den tjocka silade yoghurten, och katyk, surmjölken.

Galleriet en trappa upp: kryddhandlarna, med spiskummin till plov och andra kryddor som säljs efter vikt. Från galleriet ser du ner över hela ringen av diskar under kupolen.

Under jord: servicekorridorer och förråd som besökaren aldrig ser.

Runt kupolen: täckta rader med frukt, grönsaker, örter, bröd och sötsaker, och separata paviljonger för kläder, hushållsvaror och hantverk: musikinstrument, snidade askar, knivar och tyger.

Tasjkents non. Lättare och mjukare än brödet från Samarkand, med ett strålformat mönster intryckt i kanten. Det håller sig färskt bara några timmar, så köp ett varmt och bryt det med händerna. Mer i uzbekiskt bröd, non.

Samsa. Det köttfyllda bakverket som gräddas i samma lertandir som brödet; på Chorsu köper du den het.

Kurt. Små vita kulor av saltad, torkad surmjölk, naturella eller med röd peppar. Mycket syrliga, mycket salta: be att få smaka en.

Saltade aprikoskärnor och nötter. Kärnor ur aprikosstenar, saltade, bredvid mandlar, valnötter och pistaschnötter.

Torkad frukt och navat. Torkade aprikoser, russin i flera färger, fikon och navat, sockerkristallerna som man här lägger i teet. Försäljarna räknar med att du smakar.

Chorsu har en egen station på den blå Uzbekistanlinjen, och den grävdes som ett öppet schakt rakt genom basartorget medan själva basaren byggdes om. Från centrum åker du västerut utan byte: Chorsu ligger två stationer från Alisher Navoi, där linjen möter Chilonzorlinjen, och fyra från Kosmonavtlar. Stationen ligger mittemot basaren, på andra sidan gatan.

Biljett: en och samma avgift gäller för alla avstånd. Sedan den 1 oktober 2026 kostar en resa 2 500 sum med ett ATTO-reskort eller en betalapp och 3 000 sum med en QR-biljett på papper. Öppettider: de underjordiska linjerna går från kl. 5.00 till midnatt. Tio stationer som är värda att kliva av vid hittar du i vår guide till tunnelbanan i Tasjkent.