Solugnen nära Tasjkent: 10 700 speglar i Parkents förberg

En klar morgon i förbergen öster om Tasjkent vänder sig 62 platta speglar på en sluttning långsamt efter solen. De kastar ljuset mot en välvd vägg av 10 700 mindre speglar, 54 meter hög och 47 meter bred, och väggen samlar ljuset i en enda punkt inne i ett torn. Där stiger temperaturen över 3 000 °C på några sekunder.

Det här är Stora solugnen nära Parkent, omkring 45 km från Tasjkent. Vi tar dit gäster för en dag utanför staden och som första stopp på vår astronomiresa. Nedan: hur ugnen fungerar, varför den byggdes på just den här sluttningen och hur vi planerar besöket.

Resor där du får se det här med egna ögon. Hitta en resa som passar dig →

Hur 10 700 speglar värmer en enda punkt

Ugnen har två delar. På sluttningen står heliostaterna, platta speglar som vrider sig under dagen för att följa solen. Mitt emot dem står koncentratorn, den välvda spegelväggen som syns på varje foto. Heliostaterna skickar ljuset till koncentratorn, och koncentratorn fokuserar det inne i det tekniska tornet.

Värmeeffekten är en megawatt. Ingenting brinner, så ett prov i fokus värms enbart av ljus, utan rök eller förbränningsgaser runt omkring. Därför använder forskare ugnen för att testa material i extrem hetta. Samma princip används i Odeillo i franska Pyrenéerna, där en ugn med 63 heliostater har varit i drift sedan 1969. Ugnen nära Parkent togs i bruk 1987.

Varför den står i Parkents förberg

Solen skiner här omkring 270 dagar om året, och platsen ligger på cirka 1 100 m höjd, på sluttningarna som stiger från Tasjkentslätten mot bergen. Bygget pågick från 1981 till 1987. Komplexet hör till forskningsföreningen Fysik–Solen vid Uzbekistans vetenskapsakademi, och dess arbete med material vid mycket höga temperaturer har nått ända till flyg- och rymdteknik.

Ugnen är fortfarande en forskningsanläggning, så du besöker den med guide. Under visningen ser du heliostatfältet och koncentratorn på nära håll, och guiden berättar hur ugnen används i dag.

UNESCO-världsarv sedan juli 2026

I juli 2026, vid sin 48:e session i Busan, skrev världsarvskommittén in Tashkent Modernist Architecture: tio byggnader från 1960-talet till början av 1990-talet. Nio av dem står i centrala Tasjkent. Solugnen är den tionde och den enda utanför staden.

Om du vill se hela listan börjar du i Tasjkent och slutar i Parkent. Stadens byggnader finns i vår artikel om Tasjkents modernism och på vår tvådagars modernismresa i Tasjkent.

Så planerar vi besöket

Ugnen behöver sol, så vi följer väderprognosen och väljer en klar dag. Eftersom det är en aktiv forskningsanläggning bokar vi datum och tid med komplexet i förväg. Vägen från Tasjkent tar ungefär en timme och tjugo minuter åt varje håll, och med besöket behöver du en halv dag.

Det enklaste sättet är vår Travel Moments: Solugnen, en transfer dit och tillbaka. Vill du hellre lägga upp dagen själv tar du en bil med chaufför för en halv eller hel dag. Ugnen inleder också vår femdagars astronomiresa Uzbekistans stjärnor, som fortsätter till Ulugh Begs observatorium i Samarkand och en natt i ett jurtläger vid Aydarkul. Fler idéer nära staden hittar du bland våra dagsutflykter från Tasjkent.

Sukok samma dag

Ungefär en halvtimme från ugnen breder Sukok ut sig längs floden Sukok vid foten av Chatkalbergen. Det är en bergsby i distriktet Parkent, och i april och maj är den känd för samsa med vårgrönt och mador, en lök som bara växer i den svala bergsluften vid den tiden på året. Samsa från Sukok finns i Uzbekistans register över geografiska ursprungsbeteckningar.

En bra plan är ugnen på förmiddagen, medan solen står högt, och lunch i Sukok efteråt. Vår utflykt till Sukok har transport och guide, och vi kan kombinera den med ugnen samma dag.

Bor du i Tasjkent före eller efter? Vår lista över hotell i Tasjkent är en bra början. Skicka dina datum till oss, så väljer vi en klar dag för ugnen och bygger resten av resan runt den.